Ångest och slutna cirklar

Vi vaknade med istappar i taket. 

Pågabläras skor var fastfrusna i golvmattan eftersom han sov i skoterdressen med sovsäcken som täcke. 

Morgonen var kylslagen men vädret strålande klart. Är detta sista åkdagen? 

Ångest!

Vi bände upp dörrarna och hoppade ut. 

Snabbt upp på skotrarna och iväg till Sälen centrum för frukost och planläggning. 

På fiket kollade vi booking och hittade ett rum på Försgården några stenkast från Där bilen stod. Flyt! Pågablära som i ett infall några dagar tidigare lagt ut skotern på blocket tittade häpet på listan med svar i mobilen. 

-Vilken tid har vi åkt färdigt idag tror du?  undrade Pågablära. Tjärlax som redan innan varit nära bristningsgränsen övervägde en snabb snyting men hejdade sig. -Kl 16 ungefär. Jag går ut till skotern en stund. 

Pågabläras val föll först på en spekulant i Leksand som fick logistikångest. Sedan på en som visade sig bo i Falun. Passar ju bra om skotern kan säljas hem till Falun igen.

Cirkeln är sluten. 

-Kl 16 blir fint sa spekulanten. Gott. 

Ute på parkeringen väntade Tjärlax otåligt. -Nu kör vi upp på fjället och piskar leden!! 

Bättre väder finns inte. Som i början när vi var på näsfjället men kallare. Vädercirkeln är sluten den med.  Vi körde upp på toppen och njöt av utsikten och vädret. 

Segelbrädåkning med Idre i fonden. 

Klockan blev 16 allt för snabbt. När vi kom tillbaka till Transtrand mötte vi spekulanten som visade sig vara grön på skoter. Tjärlax gav honom glatt en snabbkurs och lite vildare åktur. 

Det gjorde susen. Det kändes lite sorgligt att skiljas från den men tanken på att den får glädja och lära upp ännu en nybörjare känns jättekul. Dessutom brukade de hålla till i Mörkret ... Vi garvade och önskade lycka till med en bra skoter. 

Med Tjärlax skoter och kälken surrad på släpet tog vi oss till Försgården. En jättemysigt ställe.  Och, yes det fanns bastu!

Vi avslutade äventyret med whisky, köttfärslimpa och en IPA. Ungefär i den ordningen. Jaha, nu är det slut. Många tankar surrar. Vi bör göra en utvärdering och kanske skriva en epilog. Nån slags sammanfattning till någon av er där ute som har liknande idéer. 

I skrivande stund sitter vi i bilen hem och funderar redan på nya projekt. Livet fullt med möjligheter om man verkligen vill. 

Hit och dit och tillbaka igen

En god natts sömn gör susen. 

Vädret skulle bli bättre. Det var mycket snö. Tur att leden var märkt. 

En av vindkyddens fördelar är att det ofta finns dass. Guld värt. 

Inför resan köpte Pågablära en Linocell power bank 13000. Lagom för två tre dagar för två personer. Den fungerade bra trots kylan men stängde av sig ibland. Oklart varför. 

Upp i sadeln igen. Kanonmysigt köra genom skogen. 

Vi kom fram till stöten. Vi funderade på om vi skulle köra runt fjället eller försöka ta oss upp över fjället. 

Trasig kälke, brant, djup snö ...

Svaret var enkelt: -Såklart kör vi över!

Venturen är grymt stark och gillar lutning. Kälken verkade hålla när vi blåste på uppåt så snön yrde. 

I en av branterna tittade vi på varandra och skakade på huvudet innan Pågablära tog sats tryckte gasen i botten och ja det går ... långsammare och långsammare tills skotern grävt ner sig strax före krönet. 

Ett gott försök men vi gör inga fler. Vi vände och körde ner medan kälken fortfarande höll. 

På vägen ner hade de börjat pista leden. 

Jätteskönt. 

Vi stannade i stötens skidbacke. Dags för lunch och klura ut hur vi ska fortsätta. 

Vi bestämde efter lite funderande att ställa kälken i stöten och köra skoter till Transtrand och hämta bilen för att bärga skotersäpet. Resten av åktiden får det bli hotell. 

Skotrarna sjöng fint när vi blåste iväg. Detta är skoterkörning när den är som bäst. Fin led och ingen kälke. Det var mörkt när vi var framme vid bilen. Vi parkerade skotrarna och körde för att hämta kälken. På vägen kollade vi förgäves ledigt boende. Sportlovsvecka och stundande vasaloppsaktiviteter är dålig timing för hemlösa skotertomtar. 

Kl var 23 när vi var tillbaka med den hämtade kälken var det dags att slå upp tältet ... -äh vi sover i bilen sa Tjärlax och bredde ut sovsäcken. 

-Skumt att Sp aktivitetscenter på telefon sagt det var fullt trots att det bevisligen var nästan öde. 

Tre minuter senare ekade snarkningarna över nejden. 

Vilken dag, igen. 

Mörker

Morgonen var kylig. Det skulle inte bli nån sol men huvudsaken vi får minus. Det var lika bra att vi fick en dag i stugan, den matchade värmetoppen och skonade skotrarna. Foten känns bättre sa Tjärlax och grimaserade som en förstföderska när han satte på skoterskon. 

Fjällbädden kan varmt rekommenderas. Fin service och bra pris. Fina och välskötta leder runt Drevdagen var det också. Så var det dags att dra ut i filmjölksvärlden. Härligt att vara på leden igen. 

Vi pausade vid samma stuga som vi rastat vid under mellandagarna en bit från Gördalen. 

Vi kommer sakna vintern när vi är tillbaka i södern. Malmö har 3 snödagar per år. Vid 4 cm ställer man in tåg och bussar och stänger skolor. Jag förundras varje gång. 

Det enda som saknas är våra stugbröder. Ni är med oss i tankarna ska ni veta. 

Färden gick vidare på böljande led. Ju närmare Gördalen desto skumpigare. Svårt att se pucklarna var det också. 

Framme i Gördalen så var det gott om plats på restaurangen.  Är det inte sportlov? 

Vi sjönk ner i stolarna ganska möra av tvättbrädeåkningen. Lagom lunchtid. Allt löper väldigt lätt. Nästan för lätt. 

Basföda för skoterfolk. Kebabtallrik är Sveriges nationalrätt om 20 år tippar vi. Toppenkäk för två omskakade pilgrimer. 

Vi käkade och körde upp på filmjölksfulufjället. Tjockt med nysnö i leden. Framme i harrstugorna upptäckte Pågablära att kartan låg kvar i restaurangen. 

Det blev att kroka av och köra tillbaka och hämta. Mullret i fjärran var varken åska eller skoter. 

Det blev en skön sprint fram och tillbaka efter att ha kört i 15-20 km/h med kälken. Med kartan i hand kunde vi fortsätta. 

Vädret blev sämre och stämningen sjönk lite. Vi stannade vid rörsjöstugorna och övervägde om vi skulle sova kvar. Klockan var 15. Två timmar ljus innan tältuppsättnibg blir för bökigt. 

Ganska lång väg kvar. Det skulle snöa ännu mer blåsigt kan det bli också. Vara kvar eller fortsätta?

Vi valde att ta oss ner från fjället. Det blåste upp och sagovärlden fick en illavarslande touch. Vi såg en vägvisare. Tusan vi kör visst mot Mörkret i allafall. 

-Vi närmar oss Mordor, herr Frodo! 

Det var skönt komma ner från Fulufjället och vinden. 

Vi pustade ut. 

Vilket håll ska vi nu?

Vi valde att satsa på att komma fram till vindskyddet. Det började skymma. Leden var löjligt skumpig. Den delade sig och vi vek av före Mörkret. Ja orten alltså. 

Men det började skymma. Det kommer att bli mörkerkörning. 

Just då gav kälkens krokfäste upp. Det såg inte alls bra ut. En liten plåtbit var kvar. Tjärlax hängde den direkt på skotern och surrade. Det kan hålla ett tag. 

Mörkret kom och vi tuffade på i modiga 15 km/h. Leden var bitvis lite bättre men långt ifrån bra. Kul med mörkerkörning. Lättare att se guppen också. 

Kl var runt 20:30 när vi tog oss till Näsfjällets skidbacke och tankade. Nu är det reptilhjärnan som driver oss framåt. 

Vi hittade en liten skumpig knappt urskiljbar led längs fjällets kant in i skogen mot stöten. Hoppas kälken håller. 

Framme vid ett vindskydd en timme senare vi ganska slut. En brasa, lite käk och sen sov vi djupt. Vilken dag!