Mörker

Morgonen var kylig. Det skulle inte bli nån sol men huvudsaken vi får minus. Det var lika bra att vi fick en dag i stugan, den matchade värmetoppen och skonade skotrarna. Foten känns bättre sa Tjärlax och grimaserade som en förstföderska när han satte på skoterskon. 

Fjällbädden kan varmt rekommenderas. Fin service och bra pris. Fina och välskötta leder runt Drevdagen var det också. Så var det dags att dra ut i filmjölksvärlden. Härligt att vara på leden igen. 

Vi pausade vid samma stuga som vi rastat vid under mellandagarna en bit från Gördalen. 

Vi kommer sakna vintern när vi är tillbaka i södern. Malmö har 3 snödagar per år. Vid 4 cm ställer man in tåg och bussar och stänger skolor. Jag förundras varje gång. 

Det enda som saknas är våra stugbröder. Ni är med oss i tankarna ska ni veta. 

Färden gick vidare på böljande led. Ju närmare Gördalen desto skumpigare. Svårt att se pucklarna var det också. 

Framme i Gördalen så var det gott om plats på restaurangen.  Är det inte sportlov? 

Vi sjönk ner i stolarna ganska möra av tvättbrädeåkningen. Lagom lunchtid. Allt löper väldigt lätt. Nästan för lätt. 

Basföda för skoterfolk. Kebabtallrik är Sveriges nationalrätt om 20 år tippar vi. Toppenkäk för två omskakade pilgrimer. 

Vi käkade och körde upp på filmjölksfulufjället. Tjockt med nysnö i leden. Framme i harrstugorna upptäckte Pågablära att kartan låg kvar i restaurangen. 

Det blev att kroka av och köra tillbaka och hämta. Mullret i fjärran var varken åska eller skoter. 

Det blev en skön sprint fram och tillbaka efter att ha kört i 15-20 km/h med kälken. Med kartan i hand kunde vi fortsätta. 

Vädret blev sämre och stämningen sjönk lite. Vi stannade vid rörsjöstugorna och övervägde om vi skulle sova kvar. Klockan var 15. Två timmar ljus innan tältuppsättnibg blir för bökigt. 

Ganska lång väg kvar. Det skulle snöa ännu mer blåsigt kan det bli också. Vara kvar eller fortsätta?

Vi valde att ta oss ner från fjället. Det blåste upp och sagovärlden fick en illavarslande touch. Vi såg en vägvisare. Tusan vi kör visst mot Mörkret i allafall. 

-Vi närmar oss Mordor, herr Frodo! 

Det var skönt komma ner från Fulufjället och vinden. 

Vi pustade ut. 

Vilket håll ska vi nu?

Vi valde att satsa på att komma fram till vindskyddet. Det började skymma. Leden var löjligt skumpig. Den delade sig och vi vek av före Mörkret. Ja orten alltså. 

Men det började skymma. Det kommer att bli mörkerkörning. 

Just då gav kälkens krokfäste upp. Det såg inte alls bra ut. En liten plåtbit var kvar. Tjärlax hängde den direkt på skotern och surrade. Det kan hålla ett tag. 

Mörkret kom och vi tuffade på i modiga 15 km/h. Leden var bitvis lite bättre men långt ifrån bra. Kul med mörkerkörning. Lättare att se guppen också. 

Kl var runt 20:30 när vi tog oss till Näsfjällets skidbacke och tankade. Nu är det reptilhjärnan som driver oss framåt. 

Vi hittade en liten skumpig knappt urskiljbar led längs fjällets kant in i skogen mot stöten. Hoppas kälken håller. 

Framme vid ett vindskydd en timme senare vi ganska slut. En brasa, lite käk och sen sov vi djupt. Vilken dag!