Hit och dit och tillbaka igen

En god natts sömn gör susen. 

Vädret skulle bli bättre. Det var mycket snö. Tur att leden var märkt. 

En av vindkyddens fördelar är att det ofta finns dass. Guld värt. 

Inför resan köpte Pågablära en Linocell power bank 13000. Lagom för två tre dagar för två personer. Den fungerade bra trots kylan men stängde av sig ibland. Oklart varför. 

Upp i sadeln igen. Kanonmysigt köra genom skogen. 

Vi kom fram till stöten. Vi funderade på om vi skulle köra runt fjället eller försöka ta oss upp över fjället. 

Trasig kälke, brant, djup snö ...

Svaret var enkelt: -Såklart kör vi över!

Venturen är grymt stark och gillar lutning. Kälken verkade hålla när vi blåste på uppåt så snön yrde. 

I en av branterna tittade vi på varandra och skakade på huvudet innan Pågablära tog sats tryckte gasen i botten och ja det går ... långsammare och långsammare tills skotern grävt ner sig strax före krönet. 

Ett gott försök men vi gör inga fler. Vi vände och körde ner medan kälken fortfarande höll. 

På vägen ner hade de börjat pista leden. 

Jätteskönt. 

Vi stannade i stötens skidbacke. Dags för lunch och klura ut hur vi ska fortsätta. 

Vi bestämde efter lite funderande att ställa kälken i stöten och köra skoter till Transtrand och hämta bilen för att bärga skotersäpet. Resten av åktiden får det bli hotell. 

Skotrarna sjöng fint när vi blåste iväg. Detta är skoterkörning när den är som bäst. Fin led och ingen kälke. Det var mörkt när vi var framme vid bilen. Vi parkerade skotrarna och körde för att hämta kälken. På vägen kollade vi förgäves ledigt boende. Sportlovsvecka och stundande vasaloppsaktiviteter är dålig timing för hemlösa skotertomtar. 

Kl var 23 när vi var tillbaka med den hämtade kälken var det dags att slå upp tältet ... -äh vi sover i bilen sa Tjärlax och bredde ut sovsäcken. 

-Skumt att Sp aktivitetscenter på telefon sagt det var fullt trots att det bevisligen var nästan öde. 

Tre minuter senare ekade snarkningarna över nejden. 

Vilken dag, igen.